… och kan bara tänka på en sak!
I mitt kylskåp finns det en semla kvar!
Och jag vet att den inte är till mig. Jag åt min (och resterna av de andras i går). Denna kvarvarande semla har sparats till dottern som ska äta den ikväll.
Är det tänkt…
…om den finns kvar.
Jag försöker inbilla mig att jag inte har någon matlust eftersom jag är sjuk. Men jag går inte på det.
Det är MÅNGA timmar kvar tills dottern kommer hem. Och tänk om hon inte ens vill ha den?! Då har jag legat och suktat i onödan. Men tänk om hon VILL ha den och jag har ätit upp den. Då skulle jag ju kunna framställas som en mamma utan karaktär eller hänsyn till mina barn, och det vill jag ju inte förknippas med. Det är viktigt att vara en god förebild för sina barn.
Som sagt, det är många timmar kvar. Semlan är från igår, och grädde brukar kunna härskna snabbare här ute på landsbygden. Särskilt nu när det är regnigt och hög luftfuktighet, har jag läst någonstans.
Inte ska väl min förstfödda dotter behöva bli magsjuk på kuppen, hon som har så mycket i skolan just nu!
5 timmar tills hon kommer hem…
…nog är det väl fan att de inte får ha telefonerna på i klassrummet nu förtiden! Ska man inte kunna nå sina barn om man har något viktigt att säga? Om det är ett brådskande ärende som absolut inte kan vänta, så borde man väl kunna få ringa… eller i alla fall sms:a…tycker jag.
Vem vet hon kanske sitter där i skolbänken nu och tänker…Stackars mamma som är hemma och är sjuk, om jag fick använda telefonen skulle jag ringa till henne och säga att hon skulle få ta min semla. Det är hon värd.
Och DÄR åt jag upp den!
Slutfunderat.
Nu kan jag använda resten av dagen till att vara sjuk ( och möjligtvis fundera ut en bättre anledning än den med luftfuktigheten)
Jag tänkte så här... 