Jag ska aldrig mer klaga på att barnen inte torkat av sina fötter ordentligt när de kommer ut ur duschen. Aldrig mer lägga en syrlig kommentar till maken då han använt för mycket vatten när han våttorkat golvet. Slabbiga badhanddukar, våta badrumsmattor och droppande kranar kommer hädanefter inte att beröra mig det minsta.
Om mina strumpor blir fuktiga, blomkrukorna läckt vatten eller kattens tassar gjort blöta avtryck i soffan så är det inget som kommer att störa mig.
Inte efter vad många Gävlebor har fått varit med om denna vecka.
Jag lider med pojken vars födelsedagspresenter flöt omkring i källaren, och med den 7-åriga flickan som stod gråtande utanför den stängda dörren på skolans första dag. Det hugger till i magen när jag tänker på alla fotoalbum, kärleksbrev och frimärkssamlingar som blivit förstörda i vattenfyllda källare. Alla timmar som det tog att bygga den perfekta bastun, sy lapptäcket av mormors lakan eller måla den första akvarelltavlan är nu förgäves, eftersom hantverken är dränkta i avloppsvatten.
Vattenmassorna har verkligen ställt till det och tecknat en bild av Gävle som vi inte känner igen. Gatorna som vi nyligen cyklat på är borta, gräsmattorna som vi legat och solat på har blivit till sjöbotten och häcken mellan grannarna ligger under ytan. Efter alla nyhetsartiklar, tv-reportage och facebook inlägg kan vi konstatera att vår stad inte bara har blivit översvämmad av vatten, utan även av känslor.
Hjälplöshet, ilska, irritation och till viss del även fascination. Tänk att något sånt här kunde hända oss i Gävle. Men många människor känner trots allt en tacksamhet för att förödelsen mestadels drabbat materiella saker som går att ersätta.
Mångas tankar går till Haiti där jordbävningar och vattenmassor lett till så mycket mer åverkan än vi ens kan förnimma. 6000 människor som är drabbade, som saknar tak över huvudet och letar efter vänner och släktingar som försvunnit när hus rasat. Panik som vi inte kan föreställa oss. Ovisshet som är oss främmande. Rädsla som få av oss behöver uppleva under en livstid.
Från och med nu så lovar jag mig själv att känna tacksamhet för varje dag jag vaknar och kan sätta ner fötterna på ett torrt och tryggt golv. Med det sagt vill jag även skicka en liten hälsning till min bästa kollega Uffe. Jag tycker inte att det gör något om du luktar avloppvatten ett par veckor. Nu vet jag varför…
Charlotta Nordell
Jag tänkte så här... 
Skrivandets gåva 🙏. Kan inte läsa allt du skriver pga mobil/kontantkort 😣…