Jag läste om en man som minst sin arm. Han beskrev hur han saknade sin amputerade kroppsdel och hur han tydligt kunde känna smärta, stickningar och köld på den del av kroppen som inte längre fanns. Hans smärta var verklig, trots att hans förnuft visste att det inte fanns några belägg för det onda. När jag läste hans berättelse blev jag varse om mitt eget problem.
Jag lider också av fantomsmärta. Smärtan kommer från en del som inte längre finns kvar hos mig. Min hjärna, mitt minne och mina rutiner har inte förstått att de blivit arbetslösa i och med förlusten och fortsätter därför att åsamka mig både lidande och starka känslomässiga utspel.
Nu är det inte så att jag har genomgått en klinisk amputation, även om tanken slagit mig då jag är med i en vadslagning om att nå 10% viktminskning fram till midsommar.
Nej, min fantomsmärta är mer subtil eftersom den värker i tomrummet av två utflyttade barn.
Och tomrummet är stort. Den har en yta som motsvarande avståndet Gävle-Uppsala-Barcelona. Så mycket smärta blir det…
Jag får halsont när barnen är förkylda, stressutslag när de har tentor och tar på mig tjocksockar om de säger att de har kallt i lägenheten. Jag få diareé när de inte svarar i telefonen och huvudvärk när de har sovit dåligt.
Förutom dessa fysiska symtom så lider jag även av begär eller längtan efter mindre trevliga förekomster.
Jag saknar dom illaluktande träningsväskorna, fotbollsskydden och de blöta handdukarna. Jag önskar att tvättkorgen var full, sängarna var obäddade och bästa platsen i soffan var upptagen. Jag saknar tjafset om vem som ska sitta fram i bilen, vem som tog sista glassen eller lämnade den tomma mjölkkartongen i kylskåpet.
Jag minns tiden när jag sa att jag inte hade någon tid. När jag låtsas-bajsade för att få en stund för mig själv, sa att jag hade feber för att få ligga i egen säng eller höll en avstängd telefon mot mitt öra för att barnen inte skulle störa. Tänka om jag DÅ visst att just detta skulle bli min fantomsmärta.
Nu är tid allt jag har, och jag kan banne mig inte minnas vad det var jag ville göra av den!
Lista på vad jag kanske kunde göra med min tid:
- Motionera
- Lära mig om fjärilars fortplantningsorgan
- Lär mig att odla
- Intressera mig för ekonomi
- Släktforska
Nummer 1 går bort med en gång eftersom den även finns med på listan för “Tråkiga saker”. Nummer 3 och 5 har jag för dåligt tålamod för och nummer 4 är jag redan bra på. I alla fall debitdelen. Då återstår endast nummer 2.
Hädanefter kommer jag att ägna all ledig tid för läsning om fjärilars förvandling från ägg, till larv, till puppa och färdig fullvuxen fjäril.
I samma veva som mina fingrar skriver orden färdig fullvuxen fjäril, får jag ännu ett kraftigt fantomanfall och en fruktansvärd smärta i mitt tomrum.
Charlotta Nordell
Jag tänkte så här... 