Det blev ingen knäck den här julen. Jag älskar knäck, barnen älskar knäck och jag gör den faktiskt riktigt t bra. Alldeles lagom hård, med en blandning av ljus och mörk sirap och bara lite mandel. Kulprovet görs vid exakt 123 grader och ger därför perfekt konsistens.
Men som sagt, det blev ingen knäck denna jul…heller.
För tre år sedan var vår familj nämligen med om en rätt dramatisk händelse i anknytning till julbaket. Detta har lett till att stora delar av familjen får jobbiga stresspåslag såsom svettningar, hjärtklappning och mardrömmar vid blotta tanken på knäckkok.
Det hela hände på eftermiddagen söndagen den 17 december 2017. Det var en ovanligt lugn kväll med trevlig stämning i det Nordellska hemmet. Maken tittade på vinterstudion på tv samtidigt som han täljde sig en vacker smörkniv. Jag skapade vackra och stämningsfulla julkort på min splitter nya Apple dator och flickorna flätade varandras hår och sjöng julsånger i vackra stämmor. (Nu var det ett par år sedan så det kan hända att minnet inte riktigt stämmer med verkligheten men jag tror att det var så det var.)
Jag bestämmer mig där och då för att jag skulle koka knäck. Inspirerad av den kreativa stämningen i huset beslutade jag mig för att googla fram ett recept med lakritsknäck och
flingsalt. På datorskärmen flirtade Ernst Kirchsteiger åt mig medan jag plockar fram alla ingredienser. I nästa sekund var katastrofen ett faktum! Jag hörde mig själv skrika rakt ut, barnen kom inrusande i köket och maken blev stående på köksgolvet stirrandes paralyserat rakt fram. Ernst varken log eller blinkade mot mig längre eftersom datorskärmen var helt svart! Jag hade precis hällt ut 5 dl grädde över tangentbordet på min nya dator.
Paniken vällde över mig, det började att sticka i fingrarna och jag blev lätt illamående. Jag ömsom torkade, hällde och skakade min dator som fullkomligt dröp av Gefleortens vispgrädde. Barnen sprang runt och skällde på sin mor som var så ofantligt klantig. Maken som fortfarande har en tom och uppgiven blick kom plötslig på att han MÅSTE gå ut i garaget och valla 14 par skidor och förkunnar att det kommer att ta tid. V ä l d i g t långt tid.
Jag ville springa efter honom och påminna honom om den gången han glömde att sätta i bottenpluggen i båten, så vi var nära att sjunka, men det gjorde jag inte. Istället gick jag till städskåpet för att hämta dammsugaren då jag fick för mig att det kanske gick att suga upp grädden från tangentbordet. Idén kanske inte vore så dum om det inte hade varit för att jag råkade suga upp fyra tangentknappar. Jag vill minnas att det var knapparna F, U, C och K.
Nästa dag lämnades min, bokstavligt talat, nygräddade Macbook Air in hos en auktoriserad appleverkstad.
Tre veckor senare ringer it-teknikern upp och meddelar att detta blev en dyr historia. Datorn gick tyvärr inte att rädda och lokalen var i behov av sanering eftersom en odör av härsken grädde hade bitit sig fast i interiören under julhelgen,
Nej, det blev ingen knäck julen 2020, men kanske mildras traumat i och med denna text och leder till att jag vågar upp på hästen igen. Nu har jag två saker att se fram emot året 2021. Covid-sprutan och knäckkok.
Jag tänkte så här... 