De senaste tre veckorna har varit de längsta veckorna i mitt liv. Längre än ett ösregn, månaden november och ett Ullaredskvitto. Så lång så att det gick två dygn på ett. Så långsam att det till och med går att uppfatta vad Fredrik Lindsröm säger när han pratar.
Jag har nämligen legat sjuk i influensa i 17 dagar. På den tiden hinner man tänka mycket, vissa tankar mer seriösa än andra. Hur skulle man tex göra om man sitter på toaletten och det bara är lite toalettpapper kvar och man måste både snyta sig och torka sig? Snyter man sig först eller….?
Men jag har också hunnit lära mig ett och annat under denna tid.
Till exempel så vet jag nu att Dr. Phil fortfarande är kär i sin fru efter 40 års äktenskap, det är 12 minuters reklam per timme på TV4 och att det är omöjligt att nysa med ögonen öppna. Jag har också lärt mig att en katt har 32 muskler i varje öra och att Apotekets näsdukar luktar mint. Men den kanske viktigaste kunskapen som jag förvärvat under dessa veckor är det faktum att kvinnlig influensa är exakt densamma som manlig influensa frånsett att INGEN bryr sig!!!
VEM baddar min panna och byter lakan i min feber svettiga säng? Vem gör honungsvatten, serverar piggelin eller köper Hänt Extra till mig? Vem klappar min kind, tittar på mig med hundvalpsögon och frågar hur den sjuka lilla mamman/frugan mår?
Ingen! No one! Ikke! Keine!
Den empatiska förmågan som familjemedlemmarna tidigare besuttit är nu som bortblåst. Medkänslan för grannens katt som fått navelbråck är större än för mamman som praktiskt taget ligger inför döden. Den enda som egentligen talar till mig i huset är den växande tvätthögen i tvättstugan.
När jag försiktigt för den på tal så är familjen plötsligt rörande överens om att NU har mamma minsann tillfrisknat eftersom hon orkar klaga.
Offerkoftan som varit så klädsam, plockas bort på den åttonde dagen då febern plötsligt försvinner. Lyckan blev dock kort, eftersom febern kom tillbaka dagen efter. Det var nog bara Guds sätt att berätta för mig att jag borde duscha.
Resterande sjukdagar ägnar jag mig åt handarbetet. Detta resulterade i fyra virkade voodoodockor, en ny offerkofta och en broderad tavla med texten.
“ Ta hand om din mor när hon är sjuk. Du får 500:-”
Charlotta Nordell
Jag tänkte så här... 