Jag ångrar mycket men inte jobbet på Arbetsförmedlingen.

Jag ångrar att jag köpte träningscykeln som nu står i gästrummet. Den som endast används som klädhängare och rumstermometer. Jag ångrar att jag tecknade ett års medlemskap på Friskis Och svettis, då jag endast utnyttjat kortet vid 4 tillfällen. En gång på gymmet och de andra tre gångerna när jag skrapade av is från sidobackspeglarna. Jag ångrar att jag sa ja till barnen när de vill skaffa kaniner, till klassläraren om att bli klassmamma och till styrelsen om att sitta med i valberedningen.

Men jag ångrar inte att jag tackade ja till tjänsten som Arbetsförmedlare för drygt 10 år sedan.
Den erfarenhet och kunskap jag fått från de människor jag mött har gjort att jag känner mej rikare som människa än innan. Jag är ödmjuk inför den kunskap jag har förvärvat av olika människors livsöden, resor och erfarenheter.
Min ryggsäck är full av underbara historier. Historier som är fina, roliga, ledsamma, lyckade och misslyckade. Alla är riktiga berättelser om riktiga människor.

Ett minne som får mig att le är flickan med Asperger som jag fick lära känna efter att hon hoppat av gymnasiet. En osynlig tjej som riskerat att bli hemmasittare om inte vi hade hittat en så fin praktikplats åt henne. En plats där hon behövdes och blev en del av ett arbetslag. En plats som gav henne tillräckligt med självförtroende för att börja läsa igen. För två veckor sedan fick jag ett mms av henne där hon visade upp sitt CE körkort. Något hon klarat av med hjälp av de fina stödresurser vi kunnat ge från Arbetsförmedlingen. Jag är övertygad om att hon kommer att bli en av de mest trofasta och trygga lastbilschaufförer som setts på vägarna.

Jag minns tjejen som drömde om att bli delfinskötare, men vägrade att flytta från Ockelbo. Grabben som bittert ångrade sin “Fuck You” tatuering efter att ha vikarierat på förskola, Den unga killen från Afghanistan som bara ett år efter han kommit till Sverige arbetade aktivt för Grön Ungdom och nu övningskör med sin handledare på praktiken. Kvinnan med 9 barn som flytt till Sverige och nu har fast anställning med trevliga kollegor. Killen från särskolan som nu jobbar som kock på fin restaurang och den syrianske killen som fick som fick ta emot pris för månadens medarbetare på ett stort företag i Gävle.

I torsdags var det min sista dag på Arbetsförmedlingen i Gävle, denna fina arbetsplats, där syftet alltid har varit att hjälpa människor att komma närmare ett arbete, hitta en plats i samhället och känna sig som en del i ett sammanhang.

Jag önskar att fler skulle kunna få möjligheten att jobba där. Men just nu ser det visst lite kärvt ut på rekryteringsfronten på Arbetsförmedlingen.

Tack i alla fall för att jag har fått varit med att göra skillnad!