Kära Horace Engdahl…

Det finns ett ord som jag är väldigt förtjust i och flitigt använder. Det underlättar vardagen och fyller många funktioner. Det jag pratar om är ett dialektalt verb från Ångermanland som  bär det klingande namnet He. Verbet används som synonym till orden sätta, ställa, lägga och placera. Här kommer ett litet exempel på hur fantastiskt användbart det är:

-He in matlådan i micron, -He på dig mössan! ,- Var har du hett fjärkontrollen? och slutligen – He iväg dig, vi har bråttom!

Ja, ni märker själva vilket underbart ord det är. Under flera år har jag försökt att få kontakt med Svenska Akademin för att diskutera ett införande i ordlistan för detta mångfacetterade  ord. Tyvärr måste säga att jag upplever Akademin som lite svårarbetad, särskilt i år…

Trots detta känner jag optimism inför framtiden, eftersom 2018 års nya ord bland andra är dessa:Incel, flossa, aquafaba, lårskav, didifysisk, bokahi, någonstansare, vartsomhelstare, techflash, whataboutism, mandatpingis, flygskam och menscertifiera.

Direkt känner jag en tvekan inför min egen begåvning, då jag inser att det endast är ett fåtal ord som jag överhuvudtaget kan relatera till. Ett av dessa ord är tex lårskav. Det är ju inte, som det kanske  låter, något man hittar i delikatessdisken i Lappland, utan är helt enkelt en vanlig hudirritation mellan låren. Substantivet flygskam relaterar jag direkt till miljön, men kan  vid närmare eftertanke ha flera betydelser. Kanske är detta en skam av att man råkat avge kroppsliga odörer på ett fullsatt plan, eller råkat ansöka om medlemskap i 10.000 meters klubben, trots att man vid tillfället endast befann sig på ynka 8000 meter. Det vore ju ytterst skamligt.

Ordet menscertifiering, är utan tvekan det ord som jag  brottas mest med. Jag har väldigt svårt att se betydelsen av ordet, eller ännu hellre brukbarheten.

Min första tanke var att det handlade om att certifiera kvinnor vid en specifik ålder, låt oss säga 45 år, som fortfarande har en riklig och regelbunden menstruation. Kvinnor som menscertiferas kanske uppmärksammas genom att få erhålla en förgylld menskopp. Ungefär som man delar ut guldklocka vid lång och trogen tjänst. Men efter att ha läst vidare på nätet så visar det sig att jag har fel i mina spekulationer. Det är tydligen arbetsplatserna som ska menscertifieras! Det ska nu säkerställas och intygas att alla arbetsplatser tar hänsyn till kvinnors menstruation.

Jag tänker mig då att vi “mensare”,  hädanefter uppmanas  att skriva upp våra menscykler på en whiteboard tavla på arbetsplatsen. Detta för för att underlätta för personalgruppen, och öka förståelse för kraftiga och oförutsedda humörsvängningar, stresspåslag, chipsätande eller frånvaro från arbetsplatsen. Positivt vore även om kvinnorna under denna period fick möjlighet att arbeta i ett enskilt rum med  massagefåtölj, fotbad och obegränsad tillgång till choklad. Självklart måste detta kontrolleras, så att denna förmån inte utnyttjas av tex bittra kvinnor som kommit in i klimakteriet. För rättvisans skull måste det då lämnas in blodbevis, såklart.

Ett alternativ till whiteboardtavlan skulle kunna vara att använda den metod som handelskedjan Lidl nyttjar i Polen och Tjeckien. För att menstruerande kvinnor ska få förtur till toaletten, så får de bära röda pannband. Tydligt, billigt och enkelt!

Personligen kan jag tycka att de personer som lider av IBS eller är glutenintoleranta, kanske borde få lov att bära bruna pannband om vi nu ska tala rättvisa.

Slutligen tänker jag att många kommer att slåss om titeln som “menscertifikatör”. De måste  anses som ordentligt kliv upp på karriärstegen. Tänk att få åka runt i landet i en blodröd kostym, men portfölj i senaste design av Libress. I innerstan tar hen sig fram på en el-menscykel, och i andra delar av landet i en liten röd bubbla, designad som en menskopp. Helst hade nog staten sett att certifikatören brukade menscykeln så ofta som möjligt, men med tanke långa avstånd skulle detta leda till så mycket övertid och ob-ersättning så det skulle inte vara ekonomiskt försvarsbart.

Så kära Horace Engdahl, med vänner. Vad jag förstår så har Ni haft lite problem under hösten, och nu har två vakanta stolar i Svenska Akademin. Jag anmäler mig nu som frivillig och tror att jag kan bidra med några ord som vanligt folk både begriper och använder.

Med vänliga hälsningar Charlotta Nordell från Hillevik