Farsdag…

Då gäller det att komma på en bra present till maken som verkar vara till honom, men egentligen är en förklädd present till sig själv. Jag är medveten om att detta kan uppfattas som lite själviskt, men efter att ha firat 20 morsdagar och 26 födelsedagar med min man så dementerar jag detta. Min man är bra, men fruktansvärt dålig på att köpa presenter.

Så med det goda minnet av min 45-årspresent i somras, så kommer jag verkligen att ägna denna dag till att komma på en passande farsdagspresent.

Jag önskade mig nämligen örhängen från Efva Attling, vilket jag gjort de senaste fem åren. Denna gång hade jag lagt undan dem själv, fotograferat, mms:at och skapat ett pictogram för att han skulle förstå. Allt för att underlätta för honom och ge honom chansen att för ovanlighetens skull få en fru som är glad på sin födelsedag. Otroligt omtänksamt av mig tycker jag.

Men även denna gång misslyckades han fatalt. Jag fick en salt- och pepparkvarn! Mycket obekväma att ha i öronen ska jag berätta.

Så…Mission Farsdagspresent har nu påbörjats!

Kanske ett par manschettknappar från Efva Attling. Och eftersom han aldrig använder manschettknappar, kommer han heller inte att märka att det i själva verket är ett par örhängen.

Kanske biljetter till Pernilla Wahlgrens konsert som jag vill gå på. Varför inte en ny morgonrock i one size, då jag har fått hårfärgningsmedel på min gamla? Eller en snygg filt till soffan?

Eller så skiter jag i allt, tvingar ungarna att göra en pärlplatta (fast dom är tonåringar), bjuder till redan på morgonen och sparar in 500 kronor som jag kan köpa mig något fint för.

Som Ni märker så har vi ett komplicerat förhållande till mina presenter i vår familj. Det är ett mycket känsligt ämne. Jag minns en mors dag när barnen var små och jag låg sömnlös, eftersom jag sörjde. Jag sörjde för att jag tyckte så synd om mina små barn som inte skulle få uppleva det mysiga med att smyga in och överraska sin mor med fina presenter på sängen. Detta eftersom deras far inte besitter present-genen. Sörjde för att de sedan på förskolan inte skulle möjligheten att berätta hur glad de hade gjort sin älskade mamma på morsdagen.

Som den goda och omtänksamma mor jag är så tog jag saken in egna händer. Kl 03:45 smög jag upp i min morgonrock, hittade en ny deodorant i badrumsskåpet, en halv chokladkaka i skafferiet och en tummad pocketbok i bokhyllan. Dessa slog jag varsamt in i vackert presentpapper, (som jag inhandlat själv, utifall det någon gång skulle behövas). Nöjd med mig själv kryper jag sedan ner under täcket och somnar om.

Morsdags-morgonen kommer, och sovrumsdörren öppnas. In kommer tre morgonrufsiga döttrar med sin far och har händerna fulla av fina pärlplattor, teckningar, nybryggt kaffe OCH en rödrandig solstol till mamman.

Dom tre paketen på köksbordet? Mamman smög skamset in i köket och gömde undan paketen. (Kanske kunde pappan få dom till farsdag…

Publicerad i Gävle Dagblad http://www.gd.se 181111

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s