Längst ner i vår tvättkorg ligger en liten rosa ballerinasko i storlek 23. Den har legat där väldigt länge nu. Det är inte så ofta jag får syn på den, eftersom tvättkorgen sällan är tom. Men när den dyker upp blir jag alltid lika glad. Det tidigare så blanka sidentyget är nu väldigt nött och sulan knastrar torrt mellan mina fingrar då jag håller den i handen. Resårbandet som tidigare höll den lilla foten på plats, har nu helt tappat sin elasticitet. Ballerinaskon fyller inte längre sin funktion. Den är ensam och bortglömd, men fortfarande viktig. Viktig för mig.
För helt plötsligt befinner jag mig inte längre i en tvättstuga bland illaluktande fotbollsskydd, urbleka underkläder och omaka strumpjävlar.. Jag sitter istället på en bänk i en gymnastiksal i Björke.Där tittar jag på små ballerinafötter som springer det fortaste dom kan och hoppar högre än dom själva visste var möjligt. Fötter som har längtat i en hel vecka efter rockringar, ärtpåsar och falukorvsmacka i omklädningsrummet.
Väl tillbaka till verkligheten igen tänker jag att jag borde rama in den lilla skönheten. Lägga den i en vacker minneslåda eller placera den synligt på någon fin hylla. Jag tänker att om denna lilla sko hade varit en vän, hade jag skickat en bukett blommor och tackat för en fin stund. Om den hade varit en semesterresa hade vädret varit perfekt, maten gudomlig.
Jag bestämmer mig för att låta den ligga där jag hittade den. Längst ner i tvättkorgen. Där får den ligga, tills nästa gång tvättkorgen är tom. Och tänk att då kommer jag att bli jag lika glad igen.
Minnesvärda stunder behöver inte kosta pengar eller skrivas in i kalendrar. Inte planeras, samordnas eller skjutas upp till semesterledigheten.Dom kan dyka upp lite var som helst, till och med i din tvättstuga. Det gäller bara att man är lite uppmärksam annars kan de gå dig förbi.
När jag ser den ligga där bredvid en smutsig diskhandduk, gubbens träningsbyxa och något som ser ut som en blandning av ett hårband och en trosa, bestämmer jag mig för att låta mig överraskas mer i vardagen. Med det menar jag inte att jag planerar att byta frisyr, lära mig ett nytt språk eller gå en kvällskurs i kroki. Jag har heller inga som helst planer på att börja att motionera, byta man, bostad eller kön.
Däremot kommer jag ikväll att erbjuda mig själv ett gott rödvin till fiskpinnarna och sedan bygga en perfekt kopia av Eiffeltornet med potatismoset. Jag kommer att gå upp på vinden och hämta lådan med gamla kärleksbrev, lägga mig i sängen tidigt och läsa igenom dom alla. När jag sedan hittade de som gjort mig allra gladast kommer jag omsorgsfullt att placera ut dem på utvald ställen i huset. Längst in i linneskåpet, städskåpet och proppskåpet. Tänk vilken glädje. För att inte tala hur glad jag kommer att bli när jag hittar en 200 kr sedel i BH-lådan , en påse med djungelvrål i återvinningsstationen, ett dikt skriven på rövarspråket i verktygslådan eller en vuxenleksak i lådan med finbestick.
publicerad i Gävle dagblad 1 april 2018 http://www.gd.se
Jag tänkte så här... 