Jag ber så mycket om ursäkt…

Jag menade inte det jag sa. Det var inte genomtänkt på något sätt. Jag kommer aldrig mer att raljera över Er och det kloka val Ni gjorde i oktober. Jag ställer mig därför nu på knä och frågar vördnadsfullt.

-Kan jag få följa med er på nästa bussresa till Ullared?

Jag ångrar mig nu bittert eftersom skyndsamt behöver både lucialinnen, kaneldoftande värmeljus, julklappspapper och produkter för pormaskar. Blinkande jultröjor, nedbrytbara hundbajspåsar och Star Wars lego. Julklappar till 14 fröknar, 3 fastrar, 17 barn och en ask med sobril till mig själv.

Jag ångrar även att jag inte tog mig tid att omsorgsfullt linda upp julgransbelysningen i dess originalförpackning, vira in Lisa Larssons luciatåg i tidningspapper, och tvätta julgardinerna. Och varför bäddade jag inte ner julbocken i en låda med lock? Då hade stackarn kanske sluppit att ha en musfamilj inkvarterad i röven under hela hösten.

Nä nu står jag här med svetten och tålamodet rinnande längs ryggraden. I ena handen har jag  en halväten pepparkaksdeg i den andra en kastrerad julbock. I huvudet snurrar en enda fråga. Är det för tidigt att spetsa julglögen? l jullådan framför mig ligger Jesusbarnet sked med en toalettpappersomte och tittar förebrående upp på mig. Jag bär nämligen ensam ansvaret för att  mamma Maria har tappat huvudet. Med tårar i ögonen tar jag mig en tugga till av pepparkaksdegen och limmar varsamt fast hennes lilla huvud och hoppas att hon ska hålla hela december ut. Och jag med.

När halsbrännan har lagt sig, belysningen upplindad, muslortar bortplockad från bockens vitala delar och adventsstjärnan lyser med sitt gula sken händer det trots allt.

Julstämningen knackar på i det Nordellska hemmet!

Med liten lätt knackning, knappt hörbar, smyger hen in och bryter den stressfyllda stämningen för en stund. Och när Julstämningen väl har infunnit sig och krupit upp i soffan med Peter Jöback så får den sällskap. Helt plötsligt så är soffan full med underbara  tonåringarna, dom som ingen sett till sedan skolstarten! Våra  vackra barn.

Nu sitter dom här  uppkrupna i soffan med fötterna instoppade i fårskinnstofflorna och dricker julmust tillsammans. Hela familjen i samma rum. Alla barnen i samma soffa.

Tack Julstämning! Det är det här som du är så bra på, att få oss att samlas tillsammans, andas ut och njuta av varandras sällskap. Skratta  åt mammans engelska uttal, minnas när pappa brände julgröten, reta lillasyster som var rädd för tomten och fantisera om att kommande helger. Det är så viktigt att vi tar till vara på dessa stunder, det är dom som betyder något. Det är dom som gör julen!

Så glöm inte bort att föreviga minnet! Ladda upp en instagrambild eller gör ett facebook inlägg. Dessa minnesvärda stunder tenderar ibland  att bli väldigt korta. Hur försiktig Julstämningen än är i sitt intrång så brukar hen glömma att stänga dörren efter sig och kan därför försvinna ut snabbare än den kom. När knäcken sedan kokar över, ungarna lämnar dig själv med ett ofärdigt pepparkakshus och katten rivit ner adventsgranen kan du i alla fall vara nöjd med att du fått 47 likes på instagram.

Då Peter Jöback  går för att pudra näsan tillsammans med ungdomarna så är det endast önskelistorna som finns kvar. Önskelistor stora som segeldukar, som vid oförsiktighet lätt kan skapa andnöd. Och ganska snabbt inser du, både till förtröstan och förfäran,  att dess innehåll inte på något sätt hade kunnat inhandlats på Ullared.

(Publicerades i GD 28 jan 2018)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s