…på det här att vara nöjd med sig själv och att det är så jäkla viktigt. Jag är inte så säker på att jag tycker att man ska behöva vara nöjd och känna sig underbar hela tiden.
Jag är nöjd om jag är nöjd ibland. det räcker gott för mig.
För att vara en bra mamma behöver man inte vara bra hela tiden, det duger bra att man är det sporadiskt. För att vara en bra fru behöver man inte vara bra hela tiden, det räcker att man är det på semestern och under VM och OS perioderna. På jobbet behöver man inte heller vara perfekt, det duger gott att fokusera på det veckan innan lönesamtalet. ( nej, där skojade jag)
Jag är inte så nöjd med gubben eller barnen hela tiden heller, ska gudarna veta. Men om jag blundar ett tag och håller för öronen så går det över efter en stund, och jag blir nöjd ett tag till. Så pass nöjd att jag är nöjd.
Detsamma gäller mig själv, allt gillar jag inte.Visst skulle jag kunna göra något åt det; gå ner i vikt, träna, utbilda mig, stjäla lite concerta, göra knipövningar, operera min utåt-navel,bleka tänderna, bli bättre människa….men vad fan.
Jag blir inte bättre än så här… Och jag tycker att det är helt ok.
Jag tänkte så här... 