…och att man skulle få en månad varje år som man fick komma och gå som man ville.
Under denna månad skulle det vara helt ok att svansa runt som man ville, komme hem fram mot småtimmarna och sträcka ut sig på soffan ett par timmar innan man svidar om och ger sig ut på nya äventyr igen.
Och varje gång jag kommer hem är gubben lika glad, stryker mig medhårs och gör lite mat till mig. Efter maten, när jag är på gång igen skrattar gubben gott åt mig, öppnar ytterdörren och hoppas att jag jag får en trevlig stund.
… men å andra sidan, hur roligt är det att komma hem med hes röst efter att ha försökt att överrösta andra tjejer, eller att rulla sig i både gräs och lera, för att inte tala om alla väggar man har strukit sig runt under årens lopp.
Jag tänkte så här... 