…och den här gången är det engelsk grammatik!!!
Dottern som tycker att det är viktigt att inte plugga enbart inför provet, gör klart för oss att hon VILL verkligen förstå.
( Ja, jag vet att det låter konstigt, det tycker både jag och min man. Vi har inte gjort NÅGOT för att påverka detta, det verkar ligga i hennes natur)
Redan efter 10 minuter får maken ont i huvudet av att först försäka förstå och sedan förklara och måste därför avvika.
Då är det min tur. Nu kan man tro att man har en viss fördel av att ha arbetat som lärare, men så är ICKE fallet. Att hjälpa sina egna barn med läxan är lika lätt som att be en vädurskanin att baka cupcakes.
Jag tar 10 djupa andetag, förbereder mig för en disputation inom engelsk grammatik….och blir totalt sågad vid fotknölarna.
Jag får veta att jag inte kan förklara, att jag inte vet vad jag pratar om, att man inte förstår vad jag menar och att jag har ett jäkligt dåligt uttal.
Jag tar nya, lite mer moderna tag och går och hämtar min Ipad. Googlar fram det jag vill förklara och läser lungt och sansat innantill. Stannar efter varje påstående för att se till att dottern förstå. Ber henne att upprepa det jag säger för att det ska fastna i minnet.
Detta går bra.
Vi fortsätter rad efter rad.
Jag är nöjd.
Tills jag kommer till de sista raderna…
Då kommer jag ihåg vad jag sa till den äldsta dottern förra vecka. – Det är viktigt att vara källkritiskt. Kolla alltid källan innan du börjar att plugga.
Det skulle även jag ha gjort. För då skulle jag ha märkt att detta var en dialog mellan två tonåringar som jämförde svaren på ett engelskt prov de haft och hur de blandade ihop adverb och adjektiv.
Fan, fan, fan vad det gör ont i fotknölarna.
Jag tänkte så här... 