Ibland utsätter man sig…

… för situationer som man redan i förväg veta att d e t   k o m m e r   i n t e  a t t   g å  b r a!

Idag var det en sådan situation för mig. Jag har gått i ca 3 månader och gruvat mig för detta, men idag efter jobbet var det alltså dags för att  k ö p a  e t t   p a r   n y a   j e a n s!!!!

Lite trevande till en början… personalen ser att jag är nervös, hur svetten lackar och ur jag flackar med blicken mellan jeanshyllorna.  Den trevliga, unga, helstylade, fotomodelliknande kille kommer mot mig som i ultrarapid och frågar om jag behöver hjälp. Jag kände att det var ingen ide´att svara nej, det måste ju lysa  HJÄLP över mig, det skulle bara vara patetiskt att inte ta emot hjälpen.

Han frågar 43 frågor som jag svarar jag på och frågar sedan vilken storlek jag har!!!! De var såååå länge sedan jag köpte jeans så jag har ingen aning, men försår att jag inte kan svara:
– På mjukisbyxor och tights har jag 38, så jag säger som det är – Jag vet inte!

Väl inne i provhytten börjar det riktiga helvetet. Inte nog med att jag är väldigt varm, svetten rinner efter ryggen och mellan bilringarna. Pojkvaskern står utanför och pratar och väntar hela tiden!!!!

Jag är så andfådd av att byta dessa jeans att jag knappt kan svara. Detta är helvetet. Snart köper jag något bara för att komma härifrån! Och vad är det för jälva belysning dom har så att man ser så blek ut, och till råga på allt speglar som är väldigt missvisande. Man ser ju ut som på Skrattkammaren på Grönan.

Efter 27 minuter, halvt svimfärdig och fast besluten om att aldrig göra om detta hittar jag ÄNTLIGEN ett par som sitter perfekt! ( Ja det var väl att ta i, men magen hängde inte ut, knappen gick igen och jag behöver inte vika upp dem)

Då säger den finniga pojkvaskern: ( Visst ja, han var ju snygg, men innanför provhyttsdörrarna råder ilsa så Ja, han var finnig!)

– Toppen då ska jag ta och hämta en storlek MINDRE efter som de går ut sig en halv storlek!!!!

Det då jag drar in honom i provhytten, hänger upp honom på kroken stoppar mina strumpor i munnen på honom och går.

En kommentar på “Ibland utsätter man sig…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s