Sitter på utvecklingssamtal med min dotter…

… jag nickar, säger aha och yes väldigt ofta.
Provar mig på en mening som innehåller ordet ”frequently”, får en arg blick av min dotter, och fortsätter att nicka och säga aha och yes.

Jag känner mig nöjd med utvecklingssamtalet. Min barn utvecklas som de ska. De når sina mål, rapar efter måltiderna, är snäll mot sina kompisar, följer sin egen kurva, och har roligt på vägen.

Nåt, måste jag ju ha gjort rätt.

 (Eller vi, kanske jag skulle säga, men eftersom min man aldrig läser denna blogg kan jag lika gärna ta på mig äran helt och hållet själv)