Det har varit en mycket ovanlig kväll i kväll, och jag tror att det dröjer länge tills nästa gång. Och det är väl bra i och för sig, för om man har många ovanliga kvällar så blir även dom vanliga.
Men jag skulle kunna vänja mig med några fler ovanliga kvällar.
Både ungarna och maken tyckte att maten var god- och de sa även det.
Alla diskade upp efter sig,( ja inte dotter 2 men något så ovanligt kan man inte vänta sig.)
Det var ingen sport på den Nordellska tv:n
Jag ville möblera om- och ingen sa nej, utan hjälpte till. ( Å Gud, det låter för bra för att vara sant)
Ingen av ungarna bråkade, varken med varandra eller med sina föräldrar.
Nu är det bara att gå och lägga sig, be till Gud och vänta in vanligheten.
Jag tänkte så här... 